Stjärnorna på slottet

På Livrustkammaren i Stockholm viskade vi om Armfelt och Konungens hosor.

Passementerie

Det är lika bra att jag erkänner, jag har i flera decennier varit barnsligt förtjust i passementerie. Långt innan någon hade hört talas om Maria Montezami hängde det tofsar lite här och var hemma hos mig. Är man en historia-nörd med förkärlek för mode- och inredningsdetaljer som gärna dyker djupt i 1700 och 1800-talet så har det sina naturliga förklaringar.

Det första Passementerie skrået bildades redan på 1500-talet i Frankrike. Man gick som lärling i sju år innan man fick kalla sig mästare. Det gällde inte bara att behärska konsten att göra de mest utsöka tofsarna utan även fransband till gardiner, kantband till möbler, pompoms och allehanda garneringar till kläder åt kungligheter, adel och soldater. Under Napoleons tid blomstrade konstarten som aldrig förr. Gardindraperingarnas utförande nådde höjder som varken tidigare eller senare har skådat dess like. Uniformerna dekorerades också rikligt.

Så varsågoda - här får ni lite passementerie att njuta och dregla över.



Det finns massor med böcker (de flesta på engelska)
där man kan lära sig mer om denna vackra
konstart.



 

Napoleon inspekterar ett väveri. Sidentygerna var viktiga
när man gjorde de fantastiska gardinerna.

Var rädda om varandra

Bara en liten tanke så här på morgonkvisten; en professor i psykologi vid mitt universitet påtalade att alla människor, i alla kulturer, under alla tidsepoker, har alltid velat att deras barn ska få det bättre än de själva. Så, så sant.

Rosor, rosor och återigen rosor

Ja, jag gillar rosor. Det torde väl delar av min ekipering för dagen påvisa.