En route genom Kolmårdens mörka skogar, där mina förfäder en gång vandrat barfota till och från sin folkskola emedan ulvarna yla en distance, kom jag så äntligen fram till den omtalade grinden. Jag stego in och fortsatte fram genom Gröna Allén och uppför trappen och kom så fram till pastoratet Lilla Idyllen med sina välskötta trädgårdar och perfekta apelträd.
 Vid Gästgifveriet Krokek möttes jag så av Högvälborne Jägarmästaren tillika krögaren Herr Nöjdh, i egen person som bjödo mig in att sitta tillbords. Jag bjöds på de mest delikata Hierpar tillagade av finmalet vildsvin, älg, dovhjort, rådjur, nöt, och fläsk i en hemlig avvägning kocken vägrade dela med sig av. Ej heller familjens tillsatta örtkryddblandning från svägerskan i den närbelägna Köpingen, delgavs gästerna. |
Jycken utanför var minsann inte vilken byracka som helst, utan sagda jägarmästares egen jakthund, en perfekt framavlad kombination av drever och beagle som varit med vid nedläggandet av det jag just inmundigat. Herr Nöjdhs quinna, föreståndarinnan för pensionatet tog emot mig och visade mig till mitt chambre separé. Efter denna första långa, händelserika resdag ända från Kungliga Hufvudstaden var det dags för mitt myckna duvet hufvud att läggas på dess puta i slafen. Morgondagen skola bjuda på mången treflig tilldragelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar